är i cassies crib och färgar håret och tar hål i örat. Hihi, busigt.;-)
Nu är jag blåhårig igen, gash älskar blått hår. Dock har jag typ inget hår kvar, men jaja. Det jag har är fab, det är la det som räknas.
Imorgon kommer nog inte cassie till skolan, och jag kommer att vara ensam. OCH UTAN CIGG!!! Det är fan inte roligt.
Är sjukt trött och på dåligt humör, och det verkar som att alla lärare märkt det.. Blööööh typ allt suger.

Sista dagen som cassie är i skolan, i samma klass som mig. Sen är hon borta och jag är kvar ensam. Vet inte hur allting kommer att sluta, och helt ärligt så är jag sjukt rädd för hur det kommer att bli. Vill inte ha förändringar, det var najs som det var förut.
Och idag var jag hos bup vid lunchen och mätte och vägde mig och detdär skiten. Har varken gått upp eller ner i vikt, vilket anses vara helt okej. Sen fick jag berätta om situationen hemma och allt sånt, och den här gången var jag ärlig. Jag berättade att jag är orolig för hur allt kommer att lösa sig, och att jag inte kan hantera känslor, hon sa att det löser sig,..men det är klart att det löser sig.. Frågan är bara om jag orkar vänta så länge?
Iallafall var jag hos k68 eller vad det nu än heter, det är typ socialen eller något liknande. Där var jag efter skolan. Fick svara på en massa frågor om familjen och hur relationen är till mami och papi och mina syskon. Fick fylla i över 112 frågor bara om hur jag upplever mig själv. Sen ska mami o papi o mina syskon fylla i om samma saker typ, fast dom får ju om mig och varandra.
Var även på piss, och det gick ju åt helvete, rent ut sagt. Var torsk på benso..? Ajaaaaa det får väl vara som det är. Som sagt var, allt löser sig väl till slut.

Jag har kämpat i flera år, jag har gråtit mig till sömns nästan varje natt ända tills jag inte längre kunde gråta. Jag har varit hos kuratorer sen jag var liten, nu har jag anti-depressiva piller, ändå är jag inte i närheten av glad. Folk vet om det här, dom vet att jag mår dåligt, ändå är det mig som dom väljer att leka med. Det är som att dom vill att jag ska gå i bitar, så många och små bitar så jag inte längre orkar plocka ihop dom. Och där är jag just nu, jag orkar inte ens försöka, orkar inte lägga mer tid på människor som medvetet får mig att må dåligt. Jag är trött på att människor håller på såhär, alldeles för trött.
Det enda vi lever för, är att dö. Vi förstör vår planet, som ursprungligen kunde varit väldigt vacker. Vi dödar djur och vi dödar varandra. Vi väljer att lägga pengar på att renovera huset när det finns människor som inte ens har ett tak över huvet. Vi bryr oss bara om oss själva, allt annat kommer sen. Och jag är trött på det, så sjukt jävla trött på all denna arrogans.
Jag vill vara någons enda, jag vill vara någons livskraft. Jag vill kunna känna att jag hjälper till, att jag gör något bättre. Men inte ens det har jag ork till.
Just nu är jag på botten, och jag bara existerar och är i vägen för andra.

Har märkt att jag nästan bara skriver om hur jag inte vet vad jag ska göra.. Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra..
Mina föräldrar vill att jag ska vara som alla andra, men jag dör hellre än att bli som alla andra. Socialen vill att jag typ ska bli världens pluggis eller nåt, men har ingen ork till att ens koncentrera mig på den skiten.. Samtidigt som jag MÅSTE gå upp i vikt på typ två dagar för annars kommer jag vara tvungen att gå tillbaka till alla dessa bup möten där dem ska kolla på hur jag äter.. De kommenterade till och med att jag biter på skeden när jag tar in den i munnen.. Tydligtvis ska det vara ett tecken på ätstörning för att man inte vill nudda maten med munnen.. Men wtf? Seriöst? Jag har inte ens tänkt på att jag gör så..

Jag kanske ska byta skola ändå.. Har ju sagt till allt och alla att jag trivs, vilket jag till visst mått faktiskt gör. Men utan cassie så kommer jag att vara helt ensam.. När jag tänkt på det, så alla "vänner" jag har och som jag är med typ hatar mig och inte vill ha mig där.. Så vadfan ska jag vara med dom för? Tänker hellre vara helt jävla ensam än att vara med folk som ogillar mig och kallar mig för en massa skit saker.
Så sjukt trött på allt skit och alla falska fittor. Speciellt på dom som gnäller över hur jobbigt dom har det, men samtidigt gör dom någon annans liv till ett rent helvete. HÅLL ER TILL ERAT EGET, OKOKOK?

Nej, jag är fan inte på bra humör.

Helt ärligt så orkar jag inte längre..
Fått veta att min bästavän ska byta skola så jag kommer att vara helt ensam och mobbad. Kommer inte orka sköta skolan och allt kommer bli ännu mer kaos.
Killen jag gillar vill inte ha mig, men jag vill ha honom så jävla mycket så det gör ont. Vet inte hur jag ska reagera, för jag vill fortsätta försöka få honom men samtidigt orkar jag inte om han aldrig kommer kunna gilla mig.. Fast jag förstår honom, vem fan skulle vilja ha mig? Jag är ful och äcklig och jobbig. Extremt jävla jobbig! Alla av hans kompisar hatar mig och vill inte vara i närheten av mig, så hur fan ska han då kunna vara med mig?

Just nu är det bara för mycket..
Massa jävla möten med skolan, socialen, bup, beroendecentrum och ungdomsmottagningen. Orkar inte längre, det tar fan kål på mig. Vad ska jag göra när hela mitt liv faller samman? Vad ska jag göra när jag knappt orkar leva?
Vill ha min fina kille, så jag kanske finner någon glädje. Men just nu är allt alldeles för jävla dåligt för att han ska kunna gilla mig. Om inte jag lär mig att älska mig själv, hur ska någon annan någonsin kunna älska mig?

Sjukt jävla tråkigt på so lektion. Har inte gjort klart det som ska vara klart idag så kommer få F, ändå vill hon att jag ska börja om.. Orkar fan inte, cpn..
Förresten så blev jag typ dissad igår.. Frågade om han tycker om mig för att jag inte kommer orka med mig själv om jag börjar gilla honom sådär cp mycket (som jag dock redan gör), om inte han gillar mig.. Men han skrev att han inte vet.. Så har ingen jävla aning om vad jag ska göra nu..
Vill ju vara med honom, helst bara ligga o gosa i sängen eller bara få pussa honom hela tiden och vara sådär mysig med honom, men jag tror inte att han vill det. Så jävla svårt att veta när han ibland låter mig, och ibland verkar det som att han hatar mig och vill att jag aldrig någonsin igen ska röra honom..
Borde jag sluta bry mig? Bara sluta gilla honom och sluta tänka på honom? Eller borde jag fortsätta försöka få killen jag gillar? För just nu vet jag varken vad jag ska göra, tänka eller tycka..

Igår var jag sådär jävla cplycklig som bara Han kan göra mig, men idag är ingen bra dag.
Hoppas fortfarande att han ska gilla mig, men ju mer jag tänker på alla detaljer desto ledsnare blir jag.. Jag MÅSTE verkligen sluta försöka pussa honom hela tiden o sluta vara sådär jobbig.

Eller kanske så är det bara dags för mig att inse att ledsna fula flickor inte får sina drömpojkar..

Jag är så jävla duktig så nu sitter jag på engelskan och bloggar. Hahaah riktig fjårre styleee.
Men ah det är sjuuuukt fakking kallt här så jag typ dör. Jävla skola som inte har råd med värme.
Aja jag är cool.