Jag är lycklig med min pojke, men inte med mig själv.
Jag älskar honom otroligt mycket och jag litar på honom, men om jag var han skulle jag aldrig vara med någon som mig. Varför skulle han vilja hålla sig till mig liksom? När det finns så många andra som är bättre.
Min oro över att bli lämnad blir ju inte heller bättre när han drömmer om att vara otrogen.. Och smart som jag är googlar jag ju på varför han drömmer om det, det stod att det kan vara för att jag inte är tillräcklig eller saknar någon egenskap som han vill ha. Och ja det är väl sant, då jag bara är femton och han fyller 18 om mindre än en månad..
Jag kan bara hoppas på att jag duger.. But guess what??? Jag har fått honom att komma en gång, EN ENDA GÅNG. Han säger att det är för att han är nervös, men han vet inte vad han är nervös över. Så min chans att få behålla honom är ju förstörd.. Varför skulle han fortsätta vilja vara tillsammans med en barnslig femton åring som är så osäker på sig själv att det förstör förhållandet? Om jag hade varit bra i sängen hade det ju varit en anledning att behålla mig, iallafall lite längre. Men inte ens det klarar jag av.
Haha jag är ju på riktigt helt oduglig. Hur kan man älska någon som liksom hatar sig själv? Jag kanske inte var redo för ett förhållande, det kanske inte han heller var. Men jag vill ha honom och jag vill spendera all min tid med honom. Han har blivit allt jag kan tänka och bry mig om, ligger hellre hemma hela dagarna och väntar på att han kanske kan umgås med mig än att vara ute med folk och kanske kissa en chans att få spendera tid med honom. Och jag vet att det inte är bra, och jag vet att jag inte borde ge upp allt för honom.. Men det bara blev så.