Borde jag berätta för honom vad jag känner och tycker? Eller borde jag bara försöka dölja det så mycket som möjligt. Jag tror inte att han vet, men en del andra har uppmärksammat oss och trott att jag gillar honom.
OM jag berättar, kan jag röra om en hel del grejer. Chansen att jag skulle få honom igen, den finns nästan inte. Men den finns ju, såklart, väldigt liten chans dårå.
Frågan är inte om han vill veta, eller om jag vill berätta. Frågan är, om jag orkar ligga vaken och tänka på honom, och ligga där och undra om han någonsin tänker på mig. Om jag vill se alla fina bilder på honom, och veta att han aldrig skulle kunna bli min. Om jag klarar av att se honom varje dag och bli påmind om att han en gång var min. För han var ju min. Han var bara min, och han var hela min värld.
Hur ska jag kunna glömma någon, som en gång spelade sån stor roll i mitt liv? Hur ska jag kunna gömma alla känslor som under en så lång tid var sjukt starka. Och hur ska jag någonsin kunna sluta tänka på hur mycket jag fortfarande tycker om honom, när han nästan avskyr mig.
Det går inte, och det får jag leva med och acceptera.