det är jobbigt att inte veta vart jag ska. det är jobbigt att tro att jag inte hör hemma någonstans, för överallt är jag en plåga och ett problem. jag är inte säker på att det är så, har bara hört det några gånger.. men ibland känns det så.
jag flyr från det ena stället för att jag inte trivs, för att sedan kräla tillbaka för att det blev för mycket bråk. jag vill inte vara nånstans egentligen, jag vill försvinna in i ett evigt mörker. men jag kan inte, det bara går inte.. jag har förstört så mycket för alla i min omgivning, speciellt min familj, så tänk OM det finns någon stackars själ därute som skulle sakna mig.. det kan jag inte leva med, eller dö med för den delen. (huehue va lite rolig där).
iallafall, nu ligger jag i sängen lite sådär död som jag nu för tiden brukar göra. inget kul händer, och inget kul kommer att hända heller.
eller jo, lite bra har faktiskt hänt, med skolan för en gångs skull. har blivit bättre vän med en del i min klass, och en kille som ifrån början kallade mig en massa skit har nu bett om ursäkt. jag har dessutom märkt att jag skriver som en gamling, *SNYFT*