sitter hemma själv hos papi o lyssnar på musik. finns inte så mycket mer att skriva..
jag är typ mobbad i skolan, blir kallad en massa skit av personer som jag inte ens vet vad dom heter.. om jag inte orkade plugga i stålfors där jag trivdes och hade vänner, hur ska jag då orka här när jag blir mobbad? har bara gått där i fyra dagar och jag hatar redan stället. visste att det skulle bli såhär, jag sa det redan innan till mami o papi.. men dom sa att det bara är i mitt huvud och att alla där inte hatar mig. lite rätt kanske dom hade, ALLA hatar ju inte mig, typ 5pers tycker ju att jag är helt ok.
har inte kommit in i klassen än, och vad jag märkt på dessa fyra dagar, så är jag inte säker på att jag ens vill komma in.. jävla särbarn, om dom nu hatar mig så in i helvetes mycket så borde dom ju inte prata med mig? eller hur? men dom kan inte låta mig vara.
aja, det löser sig väl, nån gång..

jag är verkligen inte glad, inte ens nära glad. och på tisdag fyller jag 15, vill inte bli äldre. hela min släkt kommer att komma och äta middag på nån restaurang och jag kommer att få all uppmärksamhet, GE MIG INTE UPPMÄRKSAMHET!!! kommer inte att kunna försvinna, men det är försvinna som jag mest av allt vill.