Jag har kämpat i flera år, jag har gråtit mig till sömns nästan varje natt ända tills jag inte längre kunde gråta. Jag har varit hos kuratorer sen jag var liten, nu har jag anti-depressiva piller, ändå är jag inte i närheten av glad. Folk vet om det här, dom vet att jag mår dåligt, ändå är det mig som dom väljer att leka med. Det är som att dom vill att jag ska gå i bitar, så många och små bitar så jag inte längre orkar plocka ihop dom. Och där är jag just nu, jag orkar inte ens försöka, orkar inte lägga mer tid på människor som medvetet får mig att må dåligt. Jag är trött på att människor håller på såhär, alldeles för trött.
Det enda vi lever för, är att dö. Vi förstör vår planet, som ursprungligen kunde varit väldigt vacker. Vi dödar djur och vi dödar varandra. Vi väljer att lägga pengar på att renovera huset när det finns människor som inte ens har ett tak över huvet. Vi bryr oss bara om oss själva, allt annat kommer sen. Och jag är trött på det, så sjukt jävla trött på all denna arrogans.
Jag vill vara någons enda, jag vill vara någons livskraft. Jag vill kunna känna att jag hjälper till, att jag gör något bättre. Men inte ens det har jag ork till.
Just nu är jag på botten, och jag bara existerar och är i vägen för andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är lycklig med min pojke, men inte med mig själv. Jag älskar honom otroligt mycket och jag litar på honom, men om jag var han skulle jag aldrig vara med någon som mig. Varför skulle han vilja hålla sig till mig liksom? När det finns så många an...

Är påväg o komma över mitt ex, eller ja.. Är typ över honom redan. (Misstolka inte!!!) Idag har jag varit med världens gosigaste kille, som jag kanske tycker om.. Lite... För mycket. Känner honom knappt, och han känner inte mig. Men jag kan inte hjä...

Han har fått mig att gråta, utan att egentligen göra något. Han har fått mig att öppna upp mig och berätta allt som jag egentligen inte vill prata om, utan att han ens bad om att få höra det. Han vill att jag ska glömma honom, men jag vet inte ens ...

Jag har så mycket tankar och känslor som jag vill delge, men så fort jag ska skriva ner det så försvinner allt. Det är som att det aldrig existerat. Vilket är rätt skönt på ett sätt, men sjukt frustrerande. Igår rörde jag hans hand, och han sa at...

Har spanska prov nu, muntligt.. Om Ecuador, Peru och Aza, och jag kan inte ens prata om dem länderna på svenska, så hur fan ska jag kunna göra det på spanska???? tänker inte ens försöka. Hon kan ge mig F, det är helt okej för mig. Har dessutom en e...